Provbiten bör förpackas i aluminiumfolie innan den läggs i plastpåse som märkts

Foto: Bengt Gustafsson

1. Ta på rena engångshandskar
   
   
2. Skär ut cirka 5 cm av fogmassan. Se till att få med hela fogmassebiten (tvärsnittet)
   
   
3. Dela eventuellt varje prov i två bitar, svep in bitarna i aluminiumfolie och lägg bitarna i varsin påse, så att den ena kan sparas som referens. Bitarna lindas in i aluminiumfolie för att inte PCB ska börja vandra in i plastfolien. Vid samlingsprov kan delproverna från varje fogtyp samlas i dels en påse att skicka till laboratoriet, dels en påse att spara tills analysen är rapporterad.
   
   
4. Ta av och släng engångshandskarna i soppåsen.
   
   
5. Märk provpåsen med den beteckning du valt för provet (kan även göras innan du tar ut provet). Det är viktigt att påsarna och protokollet märks så att man kan identifiera varje provtagningsställe.
   
   
6. Markera provplatsen på en ritning eller skiss med provets beteckning och gärna med en beskrivning av hur fogen ser ut. Bilder av provplats och fogar är alltid värdefulla.
   
   
7. Rengör kniven och andra verktyg du använt noggrant efter varje provtagning.
   
   
8. Applicera ny fogmassa där provet har tagits.
   
   
9. Mät längd, bredd och djup på fogarna som underlag för att kunna beräkna mängden PCB i byggnaden. Finns det enbart ett fåtal fogar är det enklast att ta reda på måtten redan vid inventeringen. Om det finns många fogar kan det vara befogat att åka tillbaka och ta fram uppgifterna, om fogarna visade sig innehålla PCB.
   
   
10. Tvätta händerna noga efter provtagningen, speciellt i samband med matraster.
    
    
11. Skicka provbitarna till laboratoriet. Märkningen av proverna ska innehålla fastighetsbeteckning.
    
    
12. Alternativt kan denna anges i en lista över proverna som skickas tillsammans med proverna till laboratoriet. Begär att fastighetsbeteckningen anges i analysprotokollet.

Kom ihåg att tydligt dokumentera var proverna tagits! Genom märkningen ska de prover som sänds in till laboratoriet entydigt kunna identifieras i efterhand. Du ska kunna veta var varje prov har tagits. Fastighetsbeteckning ska också anges på protokollet och på analyssvaret.